Ultraljudet
Igår kväll var det äntligen dags för stunden vi väntat mycket länge på. Vi fick se vår lilla bebis- vår flicka som vi nu vet säkert att det är, och till skillnad från förra ultraljudet då hon vägde 67 gram hade hon nu vuxit till 1870 gram. Vikten var något under medel, men inget att vara orolig för. Allt såg fint ut och det vi nu vet är också att vår tjej har långa ben och väldigt mycket hår på huvudet! Otroligt. Dock har hon flyttat sig och ligger i säte med huvudet som trycker upp mot mitt revben för jämnan, men fortfarande finns utrymme för henne att vända rätt..Annars blir det besök på sjukhuset och vändningsförsök om ett par veckor. Hur som helst börjar det kännas nära nu.
Koll på läget
Idag var det dags för ett nytt besök hos barnmorskan. Precis som förra gången hade hon en läkarkandidat hos sig, så magen blev ordentligt undersökt och klämd på av två personer- det gjorde riktigt ont faktiskt och man blir förvånad över hur mycket de tar i! Själv vågar man knappt peta på magen ju. De kunde i alla fall konstratera att hon nu ligger med huvudet neråt, ryggen och rumpan längst min vänster sida och armar och ben på högersidan. Och det stämmer ju bra eftersom jag hela tiden känner sparkar mest åt höger! Själv hade jag något förhökt blodtryck, men inte så farligt. Får försöka låta bli att stressa och ta det lite lugnare nu mot slutet..
Novemberkyla
Imorse stack jag ut näsan utanför dörren fem minuter i sex, och det var ingen lätt bris som mötte mig- inte ett endaste dugg. Det var riktigt kallt och jag som tyckte att jag hade klätt mig så bra, det var visst inte tillräckligt ändå...Sedan har regnet öst ner i kopiösa mängder: det är så skönt att äntligen vara hemma i värmen. Annars sitter vi mest och funderar på namn, kanske lite för många små tjejer som döps till Ellen? Eva, Klara, Kajsa, Lisa...Hm vad klurigt.
