Kråkan och apan

Förra året hände ganska mycket runt omkring oss. Och rätt stora saker hände faktiskt när man tänker på det! I januari började jag jobba heltid och var vansinnigt nervös inför öppningen av vår nya förskola och mötet med alla föräldrar..I februari satte jag för sista gången(?) min fot på högskolan och fick min lärarexamen, vilket ledde till att jag äntligen kunde bli fastanställd i mars. Sedan kom april då något alldeles fantastiskt hände, något som ingen kunde se och ingen, inte ens vi själva vågade tro på. Den bomben kunde vi alltså inte släppa ännu, men däremot var det dags att berätta att vi tänkte gifta oss tre månader senare.. 

 

En vårkväll satt vi och grillade nere på stranden med Jens och Emily och firade att de nyss fått det positiva beskedet, de skulle ha bebis. Morgonen efter var det vår tur att få fira! Lite jobbigt att hålla hemligt för alla..
men i juni var det äntligen dags att berätta den stora nyheten för alla nära och kära. Äntligen! I juli  gifte sig svärmor och morgonen efter deras fest var vi tillbaka i Malmö för vårt första ultraljud. Där var hon lilla Ellen, 67 gram som en liten chokladkaka och vad häftigt att få se henne!
Augusti inleddes med vårt bröllop, och dagen blev alldeles perfekt som tur var!! Vilket finfint minne, och vad underbart det är att vara gift!

Bröllopsresa blev det kanske inte riktigt, men en minisemester på Österlen i allafall.



Hela hösten väntade vi och väntade, plötsligt kändes allting som en evighet och dagarna gick så sakta..Så i december var det dags att säga hejdå till jobbet för ett tag, och då kom även vintern på riktigt med snö. Och magen växte lite till!









Nyårsaftonen var som vilken nyårsafton som helst, med bubbel (pommac för mig), mat och raketer. Inte kunde man tro att livet skulle bli så annorlunda och härligt bara några timmar senare!! Det var förra året det. Detta året har nyss börjat, och vilken start det fick! Nummer 007 i Malmö blev lilla Ellen, eller Agent 007 som hennes pappa föredrar att skryta med, hans lilla bondbrud. .

Så var man uppe igen efter en natt med tre timmars sömn, igen..Ja pigg är kanske inte rätt ord för att beskriva hur man känner sig, men jag är lycklig och otroligt stolt ändå! Ellen har numera blivit en trekilos bebis, när vi var och vägde henne igår förmiddag vägde hon 3070! Stooor tjej nu ju! Och idag kommer båda mostrarna och kusinerna hit och hälsar på oss!

Så här fint är det ute nu för tiden. Det är så härligt att man inte vill gå och lägga sig på kvällarna utan ta raska promenader och kasta snö på varandra. Fast lite oroar jag mig faktiskt för hur det ska gå för familjen att ligga på vägarna imorgon, och för alla andra som reser också för den delen..Håller tummarna för att vädret ska hålla.